Gällivarehäng

Jaha, här köper man sig ett par riktigt exklusiva ulltights för man tänker att man får vad man betalar för, och så är de inte bra. Verkligen urkassa! Ok, de sticks inte och benen är varma, men de är för korta i benen och har på bara ett par timmar töjt sig på alla håll. Tänk släta bomullstights innan lycran gjorde sitt intåg, så är de. De fladdrar runt låren och hänger i rumpan.

Blä nu är jag besviken. Till och med billiga strumpbyxor från H&M i ”ullmix” är bättre än såhär.

 

Edit: Och elektriska blir de också, så kjolen klistrar sig runt benen. Verkligen ett dåligt köp…

På en möbelfabrik någonstans i världen….

… är det någon som är överentusiastisk med häftpistolen. Här är ett hörn av stolsdynan jag tänkte klä om:

Och här är högen av klamrar från en stol:

Jag kunde ha låtit det gamla tyget sitta såklart, men anledningen till att jag över huvud taget ville klä om dem var att det gamla tyget var fuskskinn och det kändes som att sitta på galon. Jag tror inte det hade blivit märkbart mindre svettigt att bara sätta ett annat tyg utanpå, så det var bara att gå lös med skruvmejsel och tång.

Jag har letat tyg i flera år, men när jag var på Stoff & Stil för ett tag sedan för att köpa tyg till kuddar så hittade jag ett som jag tänkte skulle passa. Så nu ser dynorna ut såhär:

Eller i alla fall två av sex än så länge. Det var så slitsamt att få bort alla klamrar så jag får ta det i etapper. Paisley tror jag är den korrekta benämningen på mönstret, men här hemma går det under benämningen ”bakteriemönstrat”.

Det har varit en produktiv helg för jag har även sytt och skruvat upp en hissgardin till köket.

Tidigare hade vi en utvändig persienn, men del efter del har gått sönder och den var så gammal att den inte gick att serva. När snöret rök för ett par veckor sen åkte den ner. Vi använde den mest som insynsskydd på kvällarna så det kändes som overkill att skaffa en ny. Därför bestämde vi oss för att sätta upp något på insidan istället.

Fönstret är 125 cm brett och standardgardiner är nästan alltid 120 eller 140, men på Stoff & Stil hittade jag ett DIY-kit som enkelt gick att såga till rätt längd. Det var lite pyssel med att stryka på banden med öglor rakt, men det underlättade att jag hade valt ett rutigt tyg. Längst upp sydde man på ett kardborreband som man sedan fäste gardinen på stången med. Sen drog man snören i massor och så var det klart. Resultatet blev väldigt bra, men Lassos förslag att sy en julgardin att byta med röstades ner. Möjligen kan han få en påskgardin, det blir lagom frekvens på syarbete. 😀

Det snöar

Jag kan tänka mig att det ösregnar nere i Oslo, men här har det snöat hela förmiddagen. Det är för varmt för att det ska lägga sig, men ändå… Är inte 14 oktober väl tidigt??

Vi fick i alla fall på vinterhjulen igår, så ur den aspekten är vi redo.

Franskt smör i butiken!

Från närbutiken idag:

smörvarning

Så fint att de den här gången förvarnar, så man hinner förbereda sig mentalt på att få syn på det läskiga, utländska smöret. Undrar när de första rapporterna om hamstring av äkta norskt smör kommer. 🙂

For norske ganer

Hur ofta ser man en matvara i svenska butiker som saluförs med sloganen ”anpassad för svenska smaklökar”? Jag tror aldrig att jag har sett det. Troligen skulle Fredrik Lindström kunna göra ett helt avsnitt i serien ”Världens modernaste land” om hur världsvana svenskar vill verka och att det därför vore ett marknadsföringsmässigt självmord att hinta att en internationell produkt anpassats för att passa i svenska munnar. Det sker säkert, men det är inget att skryta om.

I Norge fungerar det tvärt om. Jag vet inte hur många gånger jag sett ”for norske ganer” på en produkt. Senast idag på ett paket strimlat lammkött, i italiensk marinad (vad det nu betyder…). Underförstått ”det står förvisso italiensk, men oroa dig inte, här är det inga konstiga exotiska smaker”.
Pringels har ”spesielt tilpasset norske ganer” på sina chipsrör. Och nej, de har inte börjat sälja Pringles med smak av brunost, utan det är de extremt oexotiska smakerna havssalt respektive paprika det handlar om.

Nu är jag ju svensk, och mån om att verka modern och världsvan, men jag tycker den här märkningen är rätt löjlig, rent av irriterande. Norrmän reser lika mycket som svenskar, om inte mer, så de har provat onorska smaker. På hemmaplan däremot ska man av någon sorts nationalromantiska skäl fortsätta knapra på sina fiskekaker och karbonader. I teorin i alla fall. I praktiken är taco den vanligaste fredagsmaten i norska barnfamiljer och säga vad man vill om autenticiteten i Santa Marias produkter, men spiskummin är ingen traditionell skandinavisk krydda.

Hela grejen med tradition i teorin men inte alltid i praktiken är väldigt norsk tycker jag. Jag tror det är därför jag irriterar mig. Usch för söndagsöppet, men fullt i de söndagsöppna butikerna till exempel. Just i det här fallet tror jag det är de stora och mäktiga matproducenterna som spelar på någon sorts omtanke om konsumenten, för att folk ska glömma att bristen på alternativ beror på monopol och skyhöga skyddstullar. Får man önska sig några fler smörkriser som rör om i grytan?

Blame it on Bieber

Justin Bieber är i Oslo och har lyckats med konststycket att skapa kaos i hela centrum. Som promotion för sin nya skiva tyckte han (eller snarare hans marketingfolk gissar jag) att det var en bra idé att hålla en gratis överraskningskonsert vid operan. Vad ingen verkar ha räknat med riktig, allra minst den norska polisen, var exakt hur många ylande fjortisar det här skulle dra till sig. Eftersom allt skulle vara lite hemligt var det mycket rykten i svang och horder med fjortisar drog än hit än dit i hopp om att få en skymt av idolen, vilket effektivt blockerade hela området runt Oslo sentralstasjon hela eftermiddagen. Nu har han i alla fall sjungit, så förhoppningsvis återgår allt till normalt så småningom, när stationen har tömts på gråtande fans.

Givetvis var det här dagens tema runt lunchbordet. En kollega fick frågan om inte hans dotter var i Belieber-ålder (så heter fansen tydligen…) och jo, men vad han visste så hade hon inte koll på att han var i stan. Men hon hade önskat sig och fått ett Justin Bieber-påslakan i julklapp. Då tänkte jag högt och sa ”haha, jag undrar vad min man skulle tycka om jag önskade mig ett Brad Pitt-påslakan”. Den kvinnliga kollegan bredvis mig replikerade ”ja, då får du väl ge honom ett med Angelina Jolie”. Tanken på hur det skulle se ut (jag antar att hon applicerade det på sitt förhållande och inte på mig 🙂 ) fick oss båda att gapskratta. Övriga kollegor, som var mitt uppe i att diskutera andra fjortisidoler, såg lätt förvirrade ut över vårt utbrott. Nu bara måste jag ju ta reda på om det finns! 😀

Fast egentligen tycker jag redan att det är lite väl trångt i sängen med två katter och en Lasso som alla ska sova på samma sida. Min sida! Det blir för mycket med Brad och Angelina också, särskilt om de ska ha med sig alla barnen. 😀

Storleksångest

Egentligen var jag i sportaffären för att köpa ett par joggingskor, men jag sprang på en så snygg jacka. Blå med vaxad yta, så den såg lite annorlunda ut. Snygg nog att ha på stan men ändå lite sportig. Halvlång, regntät med tejpade sömmar och skulle enligt specifikationerna andas. Precis det man behöver, i alla fall om den här sommaren blir som förra… Jag har ofta väldigt svårt att hitta jackor jag gillar, men den här föll jag för. Så jag provade. Och fick jordens storleksångest.

Den största storleken de hade var 42, vilket jag muttrade över. Tills jag fick på mig den, för den drunknade jag i. Stl 40 var lagom, med en tröja under och allt. Grejen är att jag normalt INTE är en stl 40. I alla fall inte upptill. Stl 44 eller 46 är vad som brukar krävas. Alltså kunde inte stl 40 vara rätt. Men den satt ju bra, med plats över. Iiiiiiiiih beslutsångest!!!!

Efter att ha tillbringat onormalt lång tid framför spegeln i provhytten – särskilt för ett jackköp – slog jag till ändå. Jag har provgått den idag och den ÄR lagom stor. Det är en Didriksons, och jag vet egentligen sen förut att de brukar vara rymliga i storlekarna. Framför allt har de fattat att det inte hjälper att göra ryggen 20 cm bredare i större storlekar (och ärmarna 40 mil långa…), utan man måste göra plats för bysten också. Svensk kvalitet! 🙂

Nu ska jag bara hitta en snygg scarf till, och sen kan det bli en hur regnig sommar det vill. 😀

Pannkaka

Jag fick för mig att steka tunna pannkakor till middag idag. Det här jag inte gjort på minst 5 år. Om jag inte minns fel så var senaste gången på en opålitlig gasspis i Polen. De blev rätt misslyckade… Sedan dess har jag bara gjort amerikanska frukostpannkakor. Det är också gott, men precis som våfflor så smakar det inte helt samma, trots identiska ingredienser.

När jag satte igång mindes jag plötsligt en massa saker om pannkakor:
* hur mycket mjölk det går åt, eftersom det enda som passar att dricka till också är mjölk
* hur lång tid det tar att trimma in stekpannan så den håller lagom temperatur
* hur irriterande det är med alla misslyckade pannkakor innan temperaturen är rätt
* hur mycket godare det blir om man lyckas göra riktigt tunna pannkakor
* hur lätt det är att äta alldeles för många när de är sådär tunna och goda
* och framför allt, hur vansinnigt tråkigt det är att steka alla pannkakor satsen ger när man gör dem så tunna som möjligt 🙂

Pålägget idag blev keso och jordgubbssylt. Mmmm!! Nu ska jag bara vänta på att sockerchocken och mjölmatskoman neutraliserar varandra, så jag orkar resa mig från soffan. 😀

Mammas köttbullar

Det här är från en reklamkampanj man ser överallt i Oslo just nu:

Texten är på polska och lyder:
”Är du sugen på pierogi? Ring mamma för receptet.”

Liknande budskap finns på vietnamesiska, urdu, arabiska och givetvis svenska. Det täcker in de största invandrargrupperna. 🙂
Den svenska texten lyder såklart:
”Saknar du mammas köttbullar? Ring hem och få receptet.”

Frågan är nu; Om man såg den polska reklamen och blev extremt sugen på pierogi, men inte har någon polsk mamma att ringa, hur gör man då? 😀

Varde ljus

Lampan i frysboxen gick sönder för ett bra tag sen. Jag köpte rätt omgående en ny glödlampa, men sen kom det stora problemet; hur få bort den gamla och dit den nya? Frysboxen är ärvd från husets tidigare ägare, så någon bruksanvisning fanns inte. Efter visst googlande lyckades jag ändå hitta en bruksanvisning för en liknande frys. Glad i hågen bläddrade jag fram till kapitlet ”Hur man byter lampa” och möttes av följande text:

”Ta bort skyddet, skruva ur den gamla lampan, skruva i den nya och sätt tillbaka skyddet.”

Jamentacksåhimlamycket! Mitt problem var att jag inte begrep hur jag skulle få loss skyddet, och där var den instruktionen inte till den minsta hjälp. Jag försökte rycka och skjuta och vrida men det satt där det satt. Inte vill man ju stå med locket öppet och frysen full och greja allt för länge heller.

Sen dess har jag försökt få loss skyddet så gott som varje gång jag tittat ner i frysen, utan större lycka. Tills idag! Tricket var att skjuta, rycka och vinkla, i sagd ordning. Då lossnade det. Så nu lyser det så fint igen när man öppnar locket.

Det är för övrigt inte särskilt vanligt att vitvaror ingår när man köper hus i Norge. Eftersom de vi köpte av höll på att totalrenovera sitt nya hus och ändå ville köpa nytt lämnade de kvar allt utan extra kostnad, till vår glädje. Fristående frysboxar ju brukar sällan ingå ens i Sverige så det var en extra bonus. Särskilt som den står i en skrubb där det skulle vara rätt knepigt att få in en annan frysbox. Det var så vi tänkte, men när vi pratade med en norsk vän sa hon ”Åh nej, den där hade de allt fått plocka ut om det var jag som hade köpt huset. Tänk om den går sönder? Då kommer ni få världens problem med att få ut den. Nej, nej, det hade fått bli deras bekymmer att få ut den ur skrubben.” Jag tror faktiskt att det skulle ha varit en vanlig kommentar bland norrmän. Tänk så olika det kan vara.

Än fungerar den i alla fall (peppar, peppar), och förutom att varmluftsfunktionen har gått sönder på spisen så sköter sig övriga vitvaror också, såhär 4 år senare. Och vi ska renovera köket. Vilket århundrade som helst. 🙂