Alla talar svenska

onsdag, 30 maj, 2012

Blame it on Bieber

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 21:05

Justin Bieber är i Oslo och har lyckats med konststycket att skapa kaos i hela centrum. Som promotion för sin nya skiva tyckte han (eller snarare hans marketingfolk gissar jag) att det var en bra idé att hålla en gratis överraskningskonsert vid operan. Vad ingen verkar ha räknat med riktig, allra minst den norska polisen, var exakt hur många ylande fjortisar det här skulle dra till sig. Eftersom allt skulle vara lite hemligt var det mycket rykten i svang och horder med fjortisar drog än hit än dit i hopp om att få en skymt av idolen, vilket effektivt blockerade hela området runt Oslo sentralstasjon hela eftermiddagen. Nu har han i alla fall sjungit, så förhoppningsvis återgår allt till normalt så småningom, när stationen har tömts på gråtande fans.

Givetvis var det här dagens tema runt lunchbordet. En kollega fick frågan om inte hans dotter var i Belieber-ålder (så heter fansen tydligen…) och jo, men vad han visste så hade hon inte koll på att han var i stan. Men hon hade önskat sig och fått ett Justin Bieber-påslakan i julklapp. Då tänkte jag högt och sa ”haha, jag undrar vad min man skulle tycka om jag önskade mig ett Brad Pitt-påslakan”. Den kvinnliga kollegan bredvis mig replikerade ”ja, då får du väl ge honom ett med Angelina Jolie”. Tanken på hur det skulle se ut (jag antar att hon applicerade det på sitt förhållande och inte på mig 🙂 ) fick oss båda att gapskratta. Övriga kollegor, som var mitt uppe i att diskutera andra fjortisidoler, såg lätt förvirrade ut över vårt utbrott. Nu bara måste jag ju ta reda på om det finns! 😀

Fast egentligen tycker jag redan att det är lite väl trångt i sängen med två katter och en Lasso som alla ska sova på samma sida. Min sida! Det blir för mycket med Brad och Angelina också, särskilt om de ska ha med sig alla barnen. 😀

torsdag, 9 februari, 2012

Istanbul, not Constantinople

Filed under: övrigt,observationer — allatalarsvenska @ 00:02

Istanbul var ett mycket trevligare resmål än jag förväntade mig. Jag kanske inte är den nojiga typen, men även jag har fördomar. 😉 Jag hade tänkt mig att det skulle vara mer trängsel och kaos och påträngande försäljare överallt. Nu är det i och för sig extrem lågsäsong för turister, så det var troligen därför det inte var packat med folk och försäljare. Visst, vid sevärdheterna var det några som försökte kränga vykort och tingeltangel, men det är det i Paris också. Om man inte verkade intresserad försvann de fort. Staden var lite sliten på sina håll, men det var relativt rent.
Vi landade i snömodd, men vädret tog sig och både lördag och söndag var det sol och ca 10 plusgrader. Nice!! Nu har jag fått min sol-dos och slipper panikboka en annan resa för att överleva fram till april. 😀

Min grupp hade en väldigt bra guide, en historiker som en gång i tiden hade studerat i Stockholm. När han blev pensionär tänkte han att det kunde vara kul att fräscha upp svenskan igen, så han blev guide för skandinaviska grupper. Jag kommer inte ihåg hälften av alla årtal och erövringar fram och tillbaka, men vi täckte in tiden från ca 300 f.Kr till nutid. Vi var i blå moskén, Hagia Sophia och Topkapi-palatset. Jag tog en del bilder men de måste synkas från kameran så de kommer senare.

Maten var ärligt talat inget att hurra för, men det berodde inte på att den var turkisk och ”ulik” utan den var helt enkelt inte vällagad. Lunchen vi fick under båtturen på Bosporen var undantaget, den var väldigt god. Mmm, färsbiffar med mynta och fetaost… Det var buffé så det fanns massa andra goda saker också.  Kaffet på hotellet var troligen tänkt att tilltala européer. Det hette ”filter coffee” men smakade Nescafé. På ett dåligt sätt. Det blev som sagt en tur till Starbucks. 🙂 Annars var hotellfrukosten bra med många val.
De som hann gå ut och äta kebab var väldigt nöjda, men jag lyckades inte klämma in det i schemat. Jag föredrog att sova istället för att dra ut på stan för nattmat. 🙂

De som hade med Euro hade problem att bli av med dem, för de hade fått så stora sedlar som ingen ville ta. De fick låna lira av andra som hade. 🙂 Jag tittade på några sjalar på bazaaren, men det var så svårt att bestämma sig så jag shoppade inget utan var bara moraliskt stöd till några kollegor i deras försök att pruta. Att börja gå därifrån var ett bra trick, men vi betalade säkert för mycket. 🙂 I vanliga butiker var det ingen prutning och utbudet runt Taksim-torget var det samma som i vilken europeisk storstad som helst. Det mest ”exotiska” var Gap. Det finns inte i Norge i alla fall. Men vi hade så lite ledig tid så jag shoppade inget i stan heller. Det var verkligen hard core sightseeing.
Ja just det, vi klämde in några jobbrelaterade seminarier också. 😀 

onsdag, 1 februari, 2012

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 00:02

Hela mitt företag ska på en tre dagars seminarie-resa till Istanbul. Förutom att väderprognosen ändrar sig dag från dag och har visat allt från minusgrader och snö till konstant ösregn – jag hade hoppats på lite vårkänning – så tror jag det blir skoj. Jag är däremot väldigt häpen över vad mina kollegor undrar och oroar sig för inför resan. Att döma av den FAQ som HR-avdelningen dagligen uppdaterar så skulle man kunna tro att det är PRO från inre fjordarna som ska ut på sin första utflykt någonsin. Snacket runt lunchbordet indikerar att det INTE är HR som hittar på frågorna själva… Vi ska till en storstad på en organiserad resa som inkluderar alla måltider, och bo på ett 5-stjärnigt hotell. Hur mycket kan det finnas att oroa sig för? En hel del tydligen.

Först, när anmälningarna togs upp i slutet på förra året, var folk oroliga för vem de skulle dela rum med. Jag är verkligen inte nogräknad med det. Ingen har visat tendenser att vara en total psykopat och lönnmördare, och visst kan man hamna med någon som snarkar, men det finns öronproppar. Det är kul om man får en egen säng, men jag har överlevt i dubbelsäng också. 🙂 En tjej som är på samma projekt som mig fiskade i flera dagar om hur jag tänkte runt det här, och till slut fattade jag att hon egentligen ville fråga om jag kunde tänka mig att dela med henne. Hon kunde ju ha frågat rakt ut… Nåja. Det är några av tjejerna som är bästisar à la fjortis, och gör allt tillsammans. Jag hade kunnat vara en av dem. Eller inte…

Sen när man skulle välja sevärdheter till den ”lediga” dagen, så fnattade folk över vem mer som skulle på samma så de inte blev ensamma. Jag bara anmälde mig till det som lät intressantast, det är inte som att alla andra kommer vara helt okända människor.

Allt eftersom resan har närmat sig har frågorna hopat sig, bland annat om reskassa. Hur mycket pengar behöver man? Ska man växla innan resan? Vilken valuta? HR skrev att euro funkar i många butiker, och genast började folk diskutera om det var smartast att växla till sig lira eller euro. Någon pratade om att ta med dollar ”för det kan man använda överallt”. Hallååååå???? Vi snackar Istanbul, inte Långtbortistan i ett land utan fungerande ekonomi. Dessutom, om man tänker handla i bazaaren blir man nog lurad tillräckligt som turist utan att behöva blanda in en usel euro- eller dollarväxelkurs i ekvationen. Visakort och lokal Bankomat, någon?

Vilket flygbolag vi ska åka med är tydligen väldigt viktigt, och hur lång tid vi har på oss i taxfreen efter vi har landat på Gardermoen igen. (När jag hintade att man kunde handla taxfree på Atatürk innan hemresan fick jag en konstig blick. Endast Norge norsk taxfree har.) Priset tar dock följande rubrik, som lades till idag:

Tyrkisk mat
Mye av maten er ulik vår, og det må vi være forberedt på. Den er ikke sterk, men har andre smaker.

Det stod exakt så! Sedan följdes det av en disclaimer om att de hade försökt välja mat så att det skulle finnas något som alla kunde äta. <ironi> Oh no! Menar de att man inte får fiskkaker, brunost och vaffler i Turkiet!?!! </ironi> Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Det är nog bäst för mig att inte tänka så mycket utan bara följa med strömmen. Programmet är späckat, så det blir inte svårt. Kanske att jag behöver en flyktplan i bakfickan för de korta stunder av ”egen tid” vi har. När 150+ människor plötsligt ska hitta på något spontant blir det väldigt lätt att hela skocken hamnar på samma ställe och det kan bli för mycket av det goda. 🙂

Jag hoppas det blir några fina bilder jag kan blogga senare. Och sol! Senaste väderprognosen säger 8-10 plusgrader dagtid. Jag håller tummarna för det.

tisdag, 10 januari, 2012

Vardagens mysterier

Filed under: övrigt,observationer — allatalarsvenska @ 14:01

Information om lokaltrafiken i Oslo hittar man på trafikanten.no. Resesplaneraren där lever minst sagt sitt eget liv. Om man söker efter busstider från hållplats A till adress C får man som svar att var 20e minut kan man åka från hållplats A till hållplats B och sen gå till C.
Om man däremot söker på hållplats A till hållplats B, ja då går bussen plötsligt var 10e minut. Jag undrar verkligen vad de tänker det är som hindrar mig från att börja gå efter varannan buss…

onsdag, 4 januari, 2012

”Vådan av att vara konsult” eller ”Hur man gör ett jätteproblem av en skitsak”

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 21:01

Jag är, som jag tidigare skrivit, konsult och placerad på ett statligt verk tillsammans med ett team på 15 andra från företaget jag är anställd av. Vi är totalt 25 personer som sitter på ”min” våning. Alla i mitt team räknas som ”leverantören”, resten representerar ”kunden”, men vi jobbar tillsammans allihop och kommer bra överrens. Oftast.

Det är 9 kvinnor totalt, vilket måste anses vara ganska bra för en IT-avdelning, men två är sällan där så till vardags är männen mer än dubbelt så många. Varför spelar det här roll? Jo, det är nämligen så att det på våningen finns två toaletter. Den ena har två bås, den andra bara ett. Av historiska skäl är den med två bås damtoaletten. Behöver jag påpeka att det så gott som aldrig är kö? På herrarnas däremot blir det kö lite titt som tätt, och det har tagits upp flera gånger som ett problem. Den väldigt enkla och rättframma lösningen skulle såklart vara att bara byta plats på skyltarna på dörrarna, men si så smidigt kan man inte göra det.

Det är nämligen så att av alla 25 så är det bara 5 som är fast anställda av myndigheten, och av de här 5 så är 4 kvinnor, inklusive avdelningschefen. Då spelar det ingen roll att vi andra klagar, för det är de som bestämmer tycker de. Och de SKA ha den stora toaletten, av outgrundlig anledning.

När några i mitt team klagade för vår projektledare föreslog han att den som verkligen, verkligen behövde gå genast och inte kunde vänta en sekund, kunde smita in på damtoaletten. Vi i teamet tyckte det lät som en rimlig lösning, men det föll inte i god jord hos de fast anställda damerna, och snart var lappkriget igång. Suck! Varje gång vi har möte kommer det upp, och har blivit en följetång à la ”för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”. Det som gör det hela ännu mer skrattretande är att den största ivraren för status quo är en av kvinnorna som sällan är på kontoret. Nåja, om det inte finns större arbetsmiljöproblem kanske man får vara glad…

onsdag, 14 september, 2011

Stoppa matpakken!

Filed under: mat,norska företeelser,observationer — allatalarsvenska @ 21:09

I samband med det nya kontraktet för lunchmatsalen ändrades prissättningen. Tidigare sponsrade myndigheten vi är inhyrda av lunchen för alla, oavsett vem de var anställda av. Nu är det bara myndighetens egna fast anställda som får rabatterat pris. Väldigt rimligt egentligen, men det här är nu det STORA samtalsämnet varje dag.

Tidigare kostade en varm lunch 30 nok. Nu kostar den 42 nok för oss externa. Eftersom mitt företag har som policy att alla ska få subventionerad lunch oavsett var de är utplacerade så spelar det egentligen ingen roll för mina kollegor och mig. Vi äter det vi vill, företaget får räkningen, och vi får ett standardavdrag på lönen på 400 nok. Maten är kanske inte lysande alla dagar, men helt ok. Och ärligt talat, vad förväntar sig folk för 42 nok?! Går man till kiosken över gatan får man betala mer för en varmkorv och en läsk. Tar man av salladsbordet betalar man per hekto, och det blev dubbelt så dyrt med den nya prislistan. Lassar man på, och tar ett par smörgåsar med pålägg, kan man komma upp i 70-80 nok. Kanske 100 om man är riktigt, riktigt hungrig men då har man ett berg med grönsaker. Dyrare än förut helt klart, men inget rån jämfört med en vanlig restaurang. Och med tanke på att vi äter på betald arbetstid är den kostnaden fortfarande en fis i rymden jämfört med vad vi kostar i lön mm den halvtimmen. Kanske jag tycker.

Men givetvis är det ett himla gnäll varje lunch. Folk jämför hur mycket deras brickor kostade, ojar över att maten är så dålig och kommer med förslag på ”lösningar”. Idag föreslog någon att det vore bättre om vi turades om att gå ut och köpa bröd och pålägg. Jag hoppas VERKLIGEN inte att de som bestämmer tycker det är en bra idé. Jag VÄGRAR äta mackor med makrill i tomatsås varje dag! Nog för att jag ibland väljer att inte äta varm lunch (när det serveras fiskkakor till exempel, så integrerad blir jag aldrig), men jag vill ha möjligheten! Jag har sagt det förut, men på den här punkten är kulturskillnaden avgrundsdjup. Norrmännen skulle vara lika nöjda med sina smörgåsar, och förstod inte alls mina protester. ”Vaddå? Vi kunde ju få färskt bröd och nytt pålägg varje dag, och det skulle bli billigare, godare OCH nyttigare.” Nyttigt är viktigt i sammanhanget, lchf-hysterin har (ännu?) inte nått Norge. Det finns en annan svensk i teamet som jag försökte fiska sympatier hos, men förgäves. Förrädare är vad han är! 😀 Eller så har han gett upp, efter 10+ år i Norge, med norsk fru och barn i norsk barnehage. 🙂

Tillsvidare äter vi dekadent, varm lunch (utan alkohol konstigt nog). Och njuter av den minskade trängseln eftersom alla konsulter som inte har lika snälla arbetsgivare utan måste betala helt ur egen ficka har slutat komma.

onsdag, 3 augusti, 2011

Så roligt kan vi inte ha!

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 09:08

Den här kaffemaskinen har stått utanför kontorsbyggnaden sen igår. Jag kan se för mig SWAT-teamet som ryckte in i full mundering, slet ur kontakten och släpade ut maskinen fortare än kvickt, och den febrila aktivitet som föregick insatsen. Varför SWAT-team? Titta lite noggrannare vad det står på den vita etiketten. Så roligt kan man VERKLIGEN inte ha hos en statlig verksamhet! Vet ni vad!!! 😀

 

För den som undrar så är mitt nya jobb inte statligt, men jag är utskickad till den här verksamheten som konsult och började mitt uppdrag i måndags.

söndag, 17 april, 2011

Sista snön försvann i fredags

Filed under: boende,observationer — allatalarsvenska @ 11:04

Här är en bild från vår altan i fredags morse. En liten strimma snö kvar. På eftermiddagen var den borta.

DSC00096

 

Det är tolv dagar tidigare än förra året, men det kan ju hinna snöa en vända till innan dess, man vet aldrig. 😀 Fast jag tror inte det, i alla fall inte så det lägger sig. Vädret för påsken ska bli soligt och fint enligt prognoserna. De norska tidningarnas vinkling på det är ”vojne vojne, ingen snö kvar till skidåkning i påsk!!”. 😀

tisdag, 29 mars, 2011

Att känna sig udda

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 19:03

Det var lätt att vara turist i San Francisco. Jag stack inte ut sådär vansinnigt så att alla stirrade på mig (men jag hade ingen smartphone klistrad i handen så det var uppenbart att jag inte var inföding 🙂 ). Skyltarna gick att läsa. Folk begrep vad jag sa och det var ingen som genast började fråga var jag kom ifrån så de hade tolerans för viss brytning. Det var lite irriterande att alla expediter skulle fråga ”and how are you doing today?”, men det var enkelt att svara med ett avmätt leende som alla andra gjorde. Jag klantade mig säkert med dricksen nån gång, men ingen sa nåt i alla fall. Men intressant nog räckte det att gå två kvarter från lägenheten för att känna sig som ett komplett UFO.

Min kompis som jag bodde hos hade precis kommit tillbaks från Dominikanska Republiken. Hon hade varit där med ett gäng vars gemensamma nämnare är att de alla har gått kurser i dansen bachata, så givetvis hade de varit ute och dansat varenda kväll. Väl tillbaks i USA hade hon stor abstinens, så hon föreslog att vi skulle gå till en latinoklubb i närheten en kväll. Killen hon delar lägenhet med vägrade, men jag tyckte ”varför inte?” så vi gick dit.

Det var en mycket intressant upplevelse. Smått surrealistisk faktiskt. Jag hade tänkt mig en blandat publik, men nej, det var som att förflyttas till en helt annan värld. Förutom min kompis och mig var det en till vit person; en blond kille som stod i ett hörn och såg allmänt borttappad ut. Resten var latinos. Killarna hade uppknäppta skjortor, och tjejerna hade fluffigt hår och klänningar som nästan var bredare än vad de var långa. 🙂 Jag var dessutom längre än säkert 90% av gästerna och är man 1,71 är inte det så väldigt vanligt. Till på köpet hade jag ingen aning om vad som var bachata och vad som var merengue, så jag fick improvisera. 🙂 Många av gästerna verkade känna varandra, så de undrade nog vad jag och min kompis var för typer. Hon hade i alla fall fördelen att hon kunde dansstegen. 🙂 Kul hade vi hur som helst och svettiga blev vi. 😀 Min kompis var lite besviken för det var mer som ett disco så inte så mycket pardans, men musiken var rätt i alla fall och gav henne semesterkänslan tillbaks.

Typiskt nog slutade kvällen med att min kompis dansade med han den där blonde killen. Hon bjöd egentligen upp hans kompis, men efter en dans sa han ”could you please please please dance with my friend he hasn’t moved all night”. Så där var vi, en liten vit, småstel enklav i ett hav av vickande höfter. 😀

måndag, 28 mars, 2011

Inget sex, inga droger och väldigt lite rock’n’roll

Filed under: övrigt,observationer — allatalarsvenska @ 22:03

Jo jag var ju som sagt i San Francisco i början på mars. Det var verkligen det avbrott från snön jag behövde. 🙂 Det regnade ett par dagar, annars var det soligt och bra mycket varmare än hemmavid. Exakt hur varmt vet jag inte. Det är ju det där med Fahrenheit vs Celsius…

Jag hade ingen kamera med, så ni får hålla till godo med ett par bilder från mobiltelefonen, men jag hann med de flesta turist-prylarna, och lite till. I ingen särskild ordning såg jag: Market Street, Pier 39, Golden Gate, Golden Gate Park (som inte ligger särskilt nära Golden Gate), Fisherman’s Wharf, en uttjänt u-båt, japanska turister, F-line, spårvagnar i branta gator, den mycket krokiga biten av Lombard Street, Alcatraz, bowlande pensionärer, Chinatown, Japantown, Russian Hill, Mission, Civic Center med omgivande kvarter, mer branta gator, en mataffär i IcaMaxi-storlek med enbart ekologiska varor, uteliggare, övervintrade hippies, fina hus, trailerparks, ”the painted ladies” (vad var grejen??), SFMOMA, spelnördar på mässa, väl valda bitar av Napa Valley, Hard Rock Café, tvåvåningståg, insidan på ett latinodisco (mer om det i ett eget inlägg senare) och lite till.

Vad lyckades jag knäppa kort på av allt detta?

Alcatraz

Alcatraz

Det här är den berömda fängelseön Alcatraz, fotad från Pier 39. Jag hade inte tänkt åka ut dit, för jag hade hört att man var tvungen att boka flera dagar i förväg, men alla sa att jag var tvungen så jag åkte till kajen och chansade och jag kom med nästa båt. 🙂 Det var värt besöket faktiskt. Det ingick en ”audiotour” där före detta fångvaktare och fångar berättade, och jag lyckades pricka in ett föredrag om den verkliga historien bakom filmen ”Flykten från Alcatraz”.

Sjölejon

Sjölejon vid Pier 39

De här sjölejonen bor inne i hamnen, och har fått sina egna bryggor. Det här är ganska få mot hur många som normalt är där. Vilket liv det måste vara vid ”högsäsong”!

Bubba Gump Shrimp Co

Vilken typ av räkor vill du ha?

De som har sett filen ”Forrest Gump” förstår varför den här skylten var skojig. Det är en restaurangkedja. Om den egentligen har något med filmen att göra är oklart.

 

Hundkexbageri

Kex till Karo

Vad kan man säga?.. De gillar verkligen sina hundar. Ett par kvarter bort låg ett hundspa och givetvis fanns det ett par butiker med hundkläder och andra accessoarer. Små hundar skulle det vara såklart. Till och med uteliggarna hade hundar i behändigt väsk-format.

Givetvis blev det en del shopping också. Jag hade nog trott att jag skulle handla ännu mer, men det räckte till övervikt på hemresan så det var tur att jag höll mig sansad. 🙂 Bara ett kilo för mycket dock, och jag slapp betala. Den knasigaste souveniren var en limpa. Kompisen jag bodde hos bjöd på det brödet, och jag tyckte det var gott så jag ville att Lasso skulle få smaka. Han tyckte nog jag var lite knasig som släpade bröd över hela Atlanten, men han gillade det också, så om någon är bra på att ”reverse engineera” bröd så får den gärna höra av sig. 😀 Vi har sparat påsen med innehållsdeklarationen.

På mig själv blev det ingen övervikt, trots goda middagar. Man får ju intrycket att var och varannan amerikan är stor som ett hus och att restaurangerna serverar baconlindat fett i gigantoportioner, men i San Francisco var de flesta man såg helt normalviktiga, och maten var ”organic” och ”healthy”. Förmodligen har det något att göra med att det även är ett ”wealthy” ställe…

Jag skulle helt klart kunna tänka mig att åka tillbaks, och ta en lite längre tur i Napa Valley. Kanske nästa vårvinter, när frustrationen över snön och kylan blir för stor igen. 😀

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.