Alla talar svenska

torsdag, 27 september, 2012

Franskt smör i butiken!

Filed under: mat,norska företeelser — allatalarsvenska @ 19:09

Från närbutiken idag:

image

smörvarning

Så fint att de den här gången förvarnar, så man hinner förbereda sig mentalt på att få syn på det läskiga, utländska smöret. Undrar när de första rapporterna om hamstring av äkta norskt smör kommer. 🙂

Annonser

söndag, 17 juni, 2012

For norske ganer

Filed under: norska företeelser — allatalarsvenska @ 00:06

Hur ofta ser man en matvara i svenska butiker som saluförs med sloganen ”anpassad för svenska smaklökar”? Jag tror aldrig att jag har sett det. Troligen skulle Fredrik Lindström kunna göra ett helt avsnitt i serien ”Världens modernaste land” om hur världsvana svenskar vill verka och att det därför vore ett marknadsföringsmässigt självmord att hinta att en internationell produkt anpassats för att passa i svenska munnar. Det sker säkert, men det är inget att skryta om.

I Norge fungerar det tvärt om. Jag vet inte hur många gånger jag sett ”for norske ganer” på en produkt. Senast idag på ett paket strimlat lammkött, i italiensk marinad (vad det nu betyder…). Underförstått ”det står förvisso italiensk, men oroa dig inte, här är det inga konstiga exotiska smaker”.
Pringels har ”spesielt tilpasset norske ganer” på sina chipsrör. Och nej, de har inte börjat sälja Pringles med smak av brunost, utan det är de extremt oexotiska smakerna havssalt respektive paprika det handlar om.

Nu är jag ju svensk, och mån om att verka modern och världsvan, men jag tycker den här märkningen är rätt löjlig, rent av irriterande. Norrmän reser lika mycket som svenskar, om inte mer, så de har provat onorska smaker. På hemmaplan däremot ska man av någon sorts nationalromantiska skäl fortsätta knapra på sina fiskekaker och karbonader. I teorin i alla fall. I praktiken är taco den vanligaste fredagsmaten i norska barnfamiljer och säga vad man vill om autenticiteten i Santa Marias produkter, men spiskummin är ingen traditionell skandinavisk krydda.

Hela grejen med tradition i teorin men inte alltid i praktiken är väldigt norsk tycker jag. Jag tror det är därför jag irriterar mig. Usch för söndagsöppet, men fullt i de söndagsöppna butikerna till exempel. Just i det här fallet tror jag det är de stora och mäktiga matproducenterna som spelar på någon sorts omtanke om konsumenten, för att folk ska glömma att bristen på alternativ beror på monopol och skyhöga skyddstullar. Får man önska sig några fler smörkriser som rör om i grytan?

söndag, 15 april, 2012

Varde ljus

Filed under: boende,norska företeelser — allatalarsvenska @ 20:04

Lampan i frysboxen gick sönder för ett bra tag sen. Jag köpte rätt omgående en ny glödlampa, men sen kom det stora problemet; hur få bort den gamla och dit den nya? Frysboxen är ärvd från husets tidigare ägare, så någon bruksanvisning fanns inte. Efter visst googlande lyckades jag ändå hitta en bruksanvisning för en liknande frys. Glad i hågen bläddrade jag fram till kapitlet ”Hur man byter lampa” och möttes av följande text:

”Ta bort skyddet, skruva ur den gamla lampan, skruva i den nya och sätt tillbaka skyddet.”

Jamentacksåhimlamycket! Mitt problem var att jag inte begrep hur jag skulle få loss skyddet, och där var den instruktionen inte till den minsta hjälp. Jag försökte rycka och skjuta och vrida men det satt där det satt. Inte vill man ju stå med locket öppet och frysen full och greja allt för länge heller.

Sen dess har jag försökt få loss skyddet så gott som varje gång jag tittat ner i frysen, utan större lycka. Tills idag! Tricket var att skjuta, rycka och vinkla, i sagd ordning. Då lossnade det. Så nu lyser det så fint igen när man öppnar locket.

Det är för övrigt inte särskilt vanligt att vitvaror ingår när man köper hus i Norge. Eftersom de vi köpte av höll på att totalrenovera sitt nya hus och ändå ville köpa nytt lämnade de kvar allt utan extra kostnad, till vår glädje. Fristående frysboxar ju brukar sällan ingå ens i Sverige så det var en extra bonus. Särskilt som den står i en skrubb där det skulle vara rätt knepigt att få in en annan frysbox. Det var så vi tänkte, men när vi pratade med en norsk vän sa hon ”Åh nej, den där hade de allt fått plocka ut om det var jag som hade köpt huset. Tänk om den går sönder? Då kommer ni få världens problem med att få ut den. Nej, nej, det hade fått bli deras bekymmer att få ut den ur skrubben.” Jag tror faktiskt att det skulle ha varit en vanlig kommentar bland norrmän. Tänk så olika det kan vara.

Än fungerar den i alla fall (peppar, peppar), och förutom att varmluftsfunktionen har gått sönder på spisen så sköter sig övriga vitvaror också, såhär 4 år senare. Och vi ska renovera köket. Vilket århundrade som helst. 🙂

onsdag, 21 mars, 2012

The owls are not what they seem

Filed under: norska företeelser — allatalarsvenska @ 21:03

Det må låta otroligt oromantiskt, men den största anledningen till att vi gifte oss för några år sen var att det verkade så mycket enklare än att hålla på att krångla med testamenten och försäkringar hit och dit för att bara nästan få till något lika bra. Det enda av värde vi hade då var egentligen lägenheten, men det kändes bra att ha ordning och reda på saker. Sen flyttade vi till Norge, och komplicerade vår ekonomi med godsaker som hus, huslån, bil, deklarationer i två länder, osäkerhet runt varifrån vi kommer få pension egentligen, med mera. Då kändes det bra att vara gifta, för då var det en sak mindra att oroa sig för. Trodde vi.

Idag fick jag – av en ren slump – reda på att här i Norge så ärver gifta par utan barn inte alls varandra minsann. Eller jo, man får upp till ett visst belopp som inte är särskilt högt med tanke på tex bostadspriserna här, men resten går till den avlidnes föräldrar och syskon. Då kan man ändå hamna i situationen att man behöver lösa ut någon för att få bo kvar i den gemensamma bostaden och det suger ju. Som tur är, är det ganska lätt att åtgärda. Man kan skriva ett enkelt testamente (fungerar faktiskt även för sambos, till skillnad från i Sverige), ha två vittnen att skriva på och så är det klart. Det finns mallar med standardiserade formuleringar som inte kan misstolkas, så inga jurister behöver vara inblandade. Det blir ett trevligt kvällsnöje för oss. 🙂

Vi hade verkligen inte en tanke på att kolla upp om lagstiftningen skilde på den här punkten, så nu undrar jag såklart hur många andra juridiska frågeställningar jag borde läsa på om. Beskattning har jag viss koll på vid det här laget, men det finns säkert något spännande område vi har glömt…

På tal om skatt så släpptes de norska deklarationerna på nätet igår och efter många misslyckade försök kom jag tillslut in på Altinn, som portalen heter, och kunde se mina siffror (restskatt 😦 ). Förra året kraschade systemet, så i år hade de implementerat ”kö-kontroll” vilket innebar att när kapaciteten för hur många som kunde vara inloggade samtidigt var nådd så fick alla andra ett ”det är många som ringer just nu, försök igen senare”-meddelande. Ja, fast internetversionen då. Som om jag som otålig slutanvändare skulle bry mig om anledningen till att jag inte kommer in på sidan…

De ansvariga var i alla fall SÅ nöjda med den lösningen. Ända tills varenda person som försökte logga in fick upp inboxen till någon stackare som heter Kenneth. Ooops! Då togs hela tjänsten raskt ner och har varit nere sen dess, vilket är över 24h nu. Någon jobbar övertid… Altinns vara eller inte vara har diskuterats flitigt i media idag, tex här. Det har varit krismöten och den ansvarige ministern har haft presskonferens. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det finns ett land lite till öster som också släppte deklarationerna igår, och där det är betydligt fler skattebetalare, men där det var evigheter sen portalen hade några problem. Jag sa inget. Det behövde jag inte. Media snappade upp det också ganska snabbt. 😀

onsdag, 18 januari, 2012

Fett nok

Filed under: mat,norska företeelser — allatalarsvenska @ 19:01

Smörkrisen som drabbade Norge hårt innan jul är fortfarande inte över. Det finns importsmör att köpa, men tillgången från norska mejerier är mycket begränsad. I mataffären nära jobbet såg jag här om dagen tre sorters franskt smör, en sort belgiskt och en sort irländskt (men inget norskt). I min enfald tänkte jag att norrmännen kanske skulle vänja sig vid ett bredare utbud och till och med uppskatta det, men fel, fel, fel hade jag. Dagen efter läste jag att folk undviker det importerade smöret, och länsar hyllorna när de norska leveranserna kommer in. Därför har nu åtminstone en matvarukedja sänkt priset på importsmör, för att bli av med det.

Egentligen behövde jag inget smör, men bara för att jag tycker den här smördiskrimineringen är så löjlig var jag helt enkelt tvungen att köpa ett paket till extrapris. 🙂 Se, så otäckt det ser ut:

imageDet marknadsfördes som ”tyskt kvalitetssmör, mycket hög kvalitet”. Ifall någon missade ”kvalitet” första gången liksom. 🙂 Priset var 10 kr för 250g, vilket är ett par kronor billigare per kilo än bakmargarin. Ser ni de läskiga, läskiga utländska bokstäverna både till höger och vänster på paketet? Det är nog några magiska tecken som kastar onda ögat på köparen! 😮

Nu måste jag bara komma på nåt att göra med mitt kvalitetssmör. Kanske läge för engelska scones till helgen? Mmm, scones med smör i och smör på…

onsdag, 14 september, 2011

Stoppa matpakken!

Filed under: mat,norska företeelser,observationer — allatalarsvenska @ 21:09

I samband med det nya kontraktet för lunchmatsalen ändrades prissättningen. Tidigare sponsrade myndigheten vi är inhyrda av lunchen för alla, oavsett vem de var anställda av. Nu är det bara myndighetens egna fast anställda som får rabatterat pris. Väldigt rimligt egentligen, men det här är nu det STORA samtalsämnet varje dag.

Tidigare kostade en varm lunch 30 nok. Nu kostar den 42 nok för oss externa. Eftersom mitt företag har som policy att alla ska få subventionerad lunch oavsett var de är utplacerade så spelar det egentligen ingen roll för mina kollegor och mig. Vi äter det vi vill, företaget får räkningen, och vi får ett standardavdrag på lönen på 400 nok. Maten är kanske inte lysande alla dagar, men helt ok. Och ärligt talat, vad förväntar sig folk för 42 nok?! Går man till kiosken över gatan får man betala mer för en varmkorv och en läsk. Tar man av salladsbordet betalar man per hekto, och det blev dubbelt så dyrt med den nya prislistan. Lassar man på, och tar ett par smörgåsar med pålägg, kan man komma upp i 70-80 nok. Kanske 100 om man är riktigt, riktigt hungrig men då har man ett berg med grönsaker. Dyrare än förut helt klart, men inget rån jämfört med en vanlig restaurang. Och med tanke på att vi äter på betald arbetstid är den kostnaden fortfarande en fis i rymden jämfört med vad vi kostar i lön mm den halvtimmen. Kanske jag tycker.

Men givetvis är det ett himla gnäll varje lunch. Folk jämför hur mycket deras brickor kostade, ojar över att maten är så dålig och kommer med förslag på ”lösningar”. Idag föreslog någon att det vore bättre om vi turades om att gå ut och köpa bröd och pålägg. Jag hoppas VERKLIGEN inte att de som bestämmer tycker det är en bra idé. Jag VÄGRAR äta mackor med makrill i tomatsås varje dag! Nog för att jag ibland väljer att inte äta varm lunch (när det serveras fiskkakor till exempel, så integrerad blir jag aldrig), men jag vill ha möjligheten! Jag har sagt det förut, men på den här punkten är kulturskillnaden avgrundsdjup. Norrmännen skulle vara lika nöjda med sina smörgåsar, och förstod inte alls mina protester. ”Vaddå? Vi kunde ju få färskt bröd och nytt pålägg varje dag, och det skulle bli billigare, godare OCH nyttigare.” Nyttigt är viktigt i sammanhanget, lchf-hysterin har (ännu?) inte nått Norge. Det finns en annan svensk i teamet som jag försökte fiska sympatier hos, men förgäves. Förrädare är vad han är! 😀 Eller så har han gett upp, efter 10+ år i Norge, med norsk fru och barn i norsk barnehage. 🙂

Tillsvidare äter vi dekadent, varm lunch (utan alkohol konstigt nog). Och njuter av den minskade trängseln eftersom alla konsulter som inte har lika snälla arbetsgivare utan måste betala helt ur egen ficka har slutat komma.

måndag, 29 augusti, 2011

”Vilken sorts trankapslar äter du idag?”

Filed under: norska företeelser — allatalarsvenska @ 20:08

Gatuförsäljare är extremt irriterande, vad de än säljer. Jag förstår inte riktigt att det kan vara mödan lönt för företagen och organisationerna. Tjänar de verkligen så mycket på att haffa folk på stan att det väger upp den badwill de samtidigt drar på sig? I Linköping hade Greenpeace mutat in en stor del av gågatan. Om jag någonsin hade tänkt ge dem pengar har jag ändrat mig nu. OK att man blir frågad en gång men när man sprungit runt på stan i några timmar och har blivit stoppad 14 gånger, och gärna två gånger av samma person, ja då blir i alla fall jag väldigt less. Ännu värre var det på Kungsgatan i Göteborg. Där fick man springa gatlopp mellan försäljare av el, mobilabonnemang och diverse organisationers representanter.

I Oslo kryllar det såklart också av dem, men här finns en kategori som jag inte stött på någon annan stans; De som frågar ”Vilken sorts trankapslar äter du idag?”.

Vad är då tran? Jo, det är precis det samma som fiskleverolja. Som svensk och född efter 1945 så hade jag bara läst om fiskleverolja i äldre barn- och ungdomsböcker, och där framställdes det som nåt äckligt man helst ville slippa. Norrmän har inga sådana spärrar. 🙂 Tranets meriter är att det innehåller omega-3 samt A-, D- och E-vitamin. Lite slarvigt kallas alla omega-3-kapslar för tran, fast några egentligen innehåller fiskolja som inte är samma sak men har liknande kvaliteter. Om någon fortfarande äter omega-3-tillskott i Sverige så är det i regel fiskolja.

Tran är lika traditionstyngt i Norge som brunost och matpakke. Alla äter tran. Eller säger att de gör det i alla fall. Mer än en gång har jag en lördagsmorgon sett folk komma hasande ner till närbutiken för att köpa mjölk, frallor, tidningen… och en burk trankapslar. De som är riktigt hardcore köper flytande tran som intas med sked. På TV går det reklam med en OS-vinnare i rodd som dricker tran direkt ut flaskan (urrrkk!!). I vintras skickade HR-avdelningen på mitt förra jobb ut ett mail om hur man överlever den norska vintern. Ett av tipsen var att regelbundet äta tran för att få i sig D-vitamin, och det var till de vuxna man riktade sig. Att småbarn ska äta tran för D-vitaminer är så självklart så det är det ingen som pratar om ens.

Hur smakar tran? Ja, eftersom Lasso tyckte att vi borde integrera oss köpte han en burk med Möller’s Dobbel. Han åt ganska flitigt, men jag föredrar att vara ointegrerad på just den punkten. Jag har provat. Själva kapslarna smakar inte så mycket, men sedan rapar man fisk (om ni ursäktar detaljerna) hela dagen. Givetvis finns det en lösning på problemet, den heter Möller’s Anti-refluks och garanterar att man ska slippa fisksmaken, men så angelägen är jag inte.

Möller’s finns i varenda mataffär så det är inte de som står på stan och försöker få folk att byta tranleverantör. Eftersom jag inte är det minsta intresserad brukar jag svara på deras fråga med ”Jag är från Sverige, vi behöver inte äta sånt”. Jag menar, jag (och de flesta svenskar med mig) har klarat mig utmärkt i 30+ år utan trantillskott. Det vore nästan förmätet av mig att äta upp det tran norrmännen uppenbarligen så väl behöver. 🙂 Hur som helst så brukar svaret förvirra försäljarna länge nog att jag hinner undan och slipper få ett smakprov uppstucket under näsan. Nästa gång jag ska ut på stan kanske jag borde förbereda mig med en lagom uppblåst konservburk, och säga ”Vad trevligt att du frågar, men nu undrar jag: Vilket surströmmingsmärke äter du i dagsläget?”. 😀

tisdag, 21 juni, 2011

Singing in the rain

Filed under: norska företeelser — allatalarsvenska @ 19:06

Hur håller man sig torr i ett klimat där det ösregnar oftare än inte? Den praktiskt lagda satsar på gore-tex och rejäla skogshuggargummistövlar. Den något mer modeintresserade kvinnan skaffar sig en snygg regnkappa och ett par designerstövlar. Ilse Jacobsen är ”it-märket” just nu. Men den absoluta fashionistan, som helst inte lämnar huset utan sina Louboutin, vad gör hon?! Hon skaffar såklart ett par moderna galoscher, eller högklackade gummistövlar. 🙂

tisdag, 17 maj, 2011

Sömnen störd av katter och russ

Filed under: katten,norska företeelser — allatalarsvenska @ 14:05

I natt kl 04:00 tyckte lilla katten att det var dag och ville bli utsläppt. Det meddelade hon genom att jama högt och missnöjt, rakt i mitt öra. Nog för att det är hennes födelsedag idag (2 år och världens äldsta kattunge…), men någon måtta får det vara så hon blev utkörd ur sovrummet och elaka matte stängde dörren.

Jag somnade om men friden blev inte långvarig. Rätt som det var dånade det musik utifrån, med kraftig bas och en kacklande kyckling som ”sjöng”. Då var klockan ca 05:20. Först tänkte min trötta hjärna att grannen hade en ny ”skojig” väckarklocka, men när en bildörr slog igen och ljudet dämpades något insåg jag – det är en russebuss. Förmodligen skulle någon hämtas upp till frukost innan 17-majtåget.

Jag har visst inte avhandlat fenomenet russ här i bloggen, så det är på tiden. Russ i det här fallet är inte – som man kanske kunde tro – små trinda hästar. Det är istället elever i sista årskursen på videregående, dvs gymnasiet, som festar i sisådär en månad innan deras slutexamensperiod börjar. De dyker upp i slutet av april (tidigare och tidigare varje år tycker till och med jag efter bara 3 års observationer 🙂 ) och avslutningen är 17 maj.

I konceptet ingår att man ska springa runt iklädd (oftast röda) snickarbyxor och göra mer eller mindre sex- och spritfokuserade uppdrag för att samla ”knutar”. En annan viktig beståndsdel är russebussen. Det kan vara allt från en risig minibuss till en fullstor buss med bar, scen, ljudanläggning och extra allt. Här är ett exempel från i år, där ett gäng killar har lagt 2,3 miljoner(!!) på sin buss. Med bussen transporterar man sig till olika fester, eller så ställer man upp bussarna i ring på valfri parkeringsplats och skapar sin egen fest. Det ligger en sån parkering på andra sidan skogen, så vi har hört ”ooooompf-oooooompf-ooooompf” ett par nätter.

Givetvis är det massa skriverier varje år om alkoholkonsumtionen, trafikfarliga bussar, pengabruket, farliga knutuppdrag, störande beteende osv osv. Det intresserad läsaren kan studera vidare på egen hand genom att söka på russ i valfri norsk tidning. Ska man tro vad man läser är en genomsnittlig nolle-p på en svensk högskola som ett bibelmöte i jämförelse. 🙂 Men i och med idag är det slut för i år, lugnet är återställt och pressen måste hitta något annat att oja sig över ända till nästa år. 😀

17-majfirandet är för övrigt inget för morgontrötta. De flesta organiserade aktiviteter börjar kl 08:00 och enligt insatta källor är det vanligt med någon form av organiserad frukost innan dess, både för barnfamiljer och för partyfoket (men menyn varierar 😉 ). Inte undra på att russen var igång redan 05:20 då. 🙂

tisdag, 26 april, 2011

Fy för söndagsöppet, bara jag får handla när jag vill

Filed under: norska företeelser — allatalarsvenska @ 20:04

Jag har lärt mig att parera, acceptera och ibland till och med uppskatta de flesta norska egenheter, men ibland blir jag bara så trött. Det går inte att komma ifrån – i vissa fall har norrmän en extremt konservativ syn på saker och ting. Jag skulle nog kunna acceptera det bättre om det var så att de bara var helt stockkonservativa och höll fast vid det, men de är även skenheliga så det sjunger om det. Det är det som gör mig irriterad.

Det senaste exemplet är att fackförbundet för handelsanställda har polisanmält butikskedjan Maxbo (klipp från NRK) för att de hade öppet hela påsken. Maxbo säljer virke, färg, verktyg och andra fixa-hemma-prylar. Jag vet vilken butik det gäller, den ligger inte så långt från oss.

Det är nämligen förbjudet enligt lag att ha öppet på söndagar och helgdagar. Det finns en rad undantag i lagen. Ett av dem är att butiker som säljer blommor, plantor och trädgårdsredskap får vara öppna. Måhända var det från början för att man skulle kunna köpa en fräsch bukett till värdinnan på väg till söndagsmiddagen, men det är bara en gissning från min sida. Därför får Plantasjen ha öppet och även om de inte börjat sälja mjölk har de nästan allt annat.

Det får Maxbo och andra liknade kedjor med gör-det-själv-artiklar för hem och hushåll att surna till. De tycker att deras sortiment inte väsentligen skiljer sig från Plantasjens, och att de därför borde få ha öppet på söndagar de också. Fast de lägger såklart fram det som att de egentligen inte vill att Plantasjen heller ska få ha öppet, men eftersom cash is king tror jag vad jag vill om den ”omtanken”.

Vad tycker då norrmän flest om sön- och helgdagsöppet? Om du inte redan har tittat på klippet från NRK jag länkade till innan, gör det. Damen de intervjuar är rätt typisk. Usch och fy och nej såhär får det inte gå till och man måste ha en dag i veckan att vila på. Men handlar gör hon. Och det drar som bekant lämmeltåg med norrmän till andra sidan gränsen på skärtorsdagen, som är en helgdag i Norge men inte i Sverige. Vanliga söndagar är det också en strid ström.

Öppettiderna är uppe till debatt flera gånger varje år, och varje gång blir jag lika förvånad över de argument som de handelsanställdas fack tar till. Det pratas om att deras medlemmar minsann också har rätt till fritid och umgänge med familjen, som om söndagsöppet innebär att varenda anställd ska jobba varenda söndag, utan att vara ledig någon annan dag i veckan istället. De får det att låta som om alla handelsanställda är livegna slavarbetare som är helt utelämnade till arbetsgivarens nycker. Och de argumenterar som om alla andra i hela världen minsann är lediga på just söndagar. Att det som regel inte är ordinarie personal som jobbar helger utan till stor del extraknäckande ungdomar verkar vara ett helt främmande koncept för dem.

Butikerna gör såklart vad de kan för att tänja på gränserna inom de regler som finns. De båda IKEA-varuhusen i Oslo har tex öppet till 23 på vardagar och 21 på lördagar. Som jämförelse har IKEA i Kungens Kurva öppet till 20 alla dagar. Jag skulle ju föredra att jobba en söndag någon gång i månaden, jämfört med att komma hem vid midnatt var och varannan dag. Men det är ju jag det…

En lustig(?) effekt av ett av de andra undantagen – det att matbutiker på under 100 kvadratmeter får ha söndagsöppet – är att vissa större butiker har en liten sidobutik med egen ingång som bara används en dag i veckan(!). Man tror knappt det är sant, men det är det. Där får de såklart inte plats med hela butiksutbudet, men frågar man snällt kan personalen springa in i den riktiga butiken och hämta var man vill ha. Så fiffigt så. Och så extermt onödigt krångligt.

<nynnar> mitt namn är Nikolajev jag kommer från Sovjet, raj-raj raj raj-raj dumdi-dumdi-dumdi-dum </nynnar>

En annan debatt som poppade upp under påsken var om att begränsa antalet timmar per vecka som barn ska få vara i barnehagen. Jag ska bespara er mina åsikter om det. En annan gång kanske, när jag har oändligt med tid och har några valium till hands. 😀

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.