Alla talar svenska

tisdag, 1 april, 2008

Ibland är det hårt att vara invandrare

Filed under: observationer — allatalarsvenska @ 23:04

När man läser interkulturell kommunikation på universitetet (3 poäng, med litteratur nog för en hel termin) får man bland annat lära sig att när man byter kultur upplever man först allt som nytt och härligt. Förr eller senare hinner dock vardagen ifatt, och man drabbas av den stora missnöjesdippen. Då är allt fel och alla är dumma. Det är då man inte ska ge upp och åka hem, utan försöka härda ut. De allra flesta tar sig ur den här dippen, och hamnar på ett högre ”nöjdhetsindex” än innan bytet. Anledningen till att man blir nöjdare efterråt är att man i och med sitt byte har gjort aktiva val, som på ett eller annat sätt förbättrat ens livskvalitet.

Enligt min mening behöver man inte byta land för det här, det kan räcka att byta jobb, men det blir mycket tydligare när man flyttat hela sin vardag utomlands. Enligt teorin ska det bli lättare för varje uppbrott och byte, eftersom man vet vad som komma skall och att det finns ett ljus i tunneln, men helt klarar man sig aldrig undan.

Igår hade jag, trots att det är 5:e gången jag byter land [1], en sån ”det-här-*piiiiip*-landet-kan-man-ju-inte-bo-i-nu-drar-jag-hem”-dag. Det började med att jag skulle hämta ut ett rekommenderat brev på posten. Det hade krävts visst detektivarbete för att komma fram till vilket postkontor jag skulle till för det första, för det stod inte på avin, men jag trodde jag var rätt. Jag hängde på låset när de öppnade och fick första nummerlappen. Sen gick det inte lika smidigt längre. Jag lämnade fram pass, intyg om norskt personnummer och avi. Damen i kassan tittade, vände sig till den andra postkassörskan och frågade ”Fungerar kopiatorn nu?” (fast på norska då). Svaret var ”Nei”.

”Nej tyvärr”, sa ”min” kassörska, ”du kan inte hämta ut det där”.
”Öööööö, vaddå?” sa jag.
”Nej det går inte. Kopimaskinen är trasig”. (”Kopimaskin” är alltså kopiator på norska)
”Öööööö, va??” sa jag
”Kopimaskinen är trasig. Jag måste ta kopia på din legetimation”.
”Men, men, jag behöver det här idag” sa jag.
”Tyvärr”
”Jamen, jag behöver det här idag” sa jag igen, något argare den här gången.
”Det enda vi vet är att det är en leverans med toner på väg” sa den andra kassörskan.

Här blev jag rejält sur och vände på klacken och drog utan ytterligare kommentarer. Hade jag öppnat munnen hade det kommit ut inte så fina ord… Troligen någon om öststatsfasoner. 🙂

Nu var det inte så illa att jag behövde brevet exakt igår, men det är inte precis nära till postkontoret vare sig från hemma eller jobbet så jag kan inte springa där flera gånger per dag för att se om de möjligen har fått igång sin kopiator. Ifall de nu är beroende av en kopiator för att lämna ut försändelser så kan man undra varför de inte har två? Eller ser till att ha toner hemma eftersom det verkade vara det enda problemet. Det fanns en bank och ett helt företagshotell i samma hus, så hade de haft lite mer intresse av service och problemlösning hade de säkert kunnat få nyttja någon annans kopiator i väntan på tonern. Eller så hade de kunnat köpa en scanner för 300 spänn på Elkjöp som ligger ca 50 meter bort, och lämnat tillbaka den när tonern kom… Suck!

Det här gjorde mig sur hela dagen. I ett möte snäste jag åt en stackars medarbetare, så jag fick be om ursäkt efterråt. Framåt eftermiddagen tänkte jag att jag skulle pigga upp mig själv genom att skaffa det där mobilabonnemanget jag tittat ut. Det gick inte via deras websida – jag kom inte igenom kreditupplysningen utan fick ett felmeddelande om att mitt namn och personnummer inte stämde överens. Jag tänkte att de kanske inte hade uppdaterat listorna, så jag ringde kundtjänst. När jag beskrivit mitt problem sa tjejen i andra änden ”Ja, du måste ju ha ett norskt personnummer”. ”Jamen det har jag”, sa jag nöjt och tänkte att där fick hon för att hon förutsatte något annat bara för att jag pratade svenska. ”Ja, och så måste du ha betalat skatt i Norge i två år” fortsatte hon.

”Eeeeh, va?” sa jag
”Ja, för att få ett abonnemang hos oss måste du ha betalat skatt i Norge i två år”
”Öööö, jaha. Och om jag inte har det, vad kan jag få då?” frågade jag.
”Ja, då är det ju kontantkort” sa hon och lät som hon plockade fram beställningsblocket.
Då blev jag sur igen, sa ”Tack men då är jag inte intresserad” och slängde på luren.

Till saken hör att det här telefonbolaget har som ”grej” att det kostar lika mycket att ringa och bli uppringd vare sig man är Sverige eller Norge med deras abonnemang, alltså perfekt för gränspendlande svenskar. Och så vill de inte sälja det!! Kontantkortet har givetvis inte samma villkor. Helt skum regel tycker jag. De hade gärna kunnat få en lönespecifikation, eller mitt anställningsbevis, eller ett intyg från min arbetsgivare, men när de ska vara sådär kategoriska vill inte jag köpa något av dem längre. Blä!!

Dagen slutade med att jag fick magknip av något jag ätit så jag gick och la mig redan kl 19. Lika bra det. Idag är en bättre dag.

 

[1] Jag har flyttat hem emellan också, så totalt blir det 9 flyttar. Att komma hem kan enligt teorin ge en ännu större dipp, eftersom man tror man vet hur saker fungerar, men så har hemlanded förändrats medan man varit borta. Fast det beror såklart på hur länge man är borta.

Annonser

2 kommentarer »

  1. Fy vilken sur dag!!!
    Det där med abonnemang och kreditkortsköp och sånt är inte alltid lätt utomlands. I Korea var det en av min mans kollega som fick stå för mitt mobilabbonemang minns jag (det stod i hans namn menar jag). Och att beställa från alla frestande internet-sajter kunde man också glömma, om inte nån snäll korean agerade ”bulvan”. Här i Tyskland är det oftast inga problem, bara man har ett giltigt kreditkort. Har till och med lyckats skaffa kontantmobil!

    Kommentar av Annie alias UFOt — söndag, 6 april, 2008 @ 18:04 | Svara

  2. Ja, i Korea fick vi (eller snarare vår arbetsgivare) betala en extra deposition på bredbandsutrustningen för att vi var utlänningar. 🙂

    Jag fick ut mitt brev några dagar senare, och samma dag lyckades jag utan problem skaffa VISA-kort till mitt nyöppnade bankkonto, så nu är jag glad igen.

    Kommentar av allatalarsvenska — söndag, 6 april, 2008 @ 21:04 | Svara


RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: