Spaning

Katt tittar ut genom fönstret. Katt ser grannkatt. Oooooh, spännande!! Grannkatt försvinner ut ur synfältet. Katt rusar ner en våning, till ett annat fönster. Där syns grannkatt igen. Oooooh, spännande!!

Det måste krävas någon form av intelligens för att förstå att något som inte syns mer kan dyka upp igen om man byter utsiktspunkt, särskilt om det innebär att man helt tappar kontakt med spaningsobjektet en stund. Duktig katt! Tyvärr verkar det vara en väldigt specialiserad intelligens, för fröken katt är inte alltid lika smart.

Istanbul, not Constantinople

Istanbul var ett mycket trevligare resmål än jag förväntade mig. Jag kanske inte är den nojiga typen, men även jag har fördomar. Jag hade tänkt mig att det skulle vara mer trängsel och kaos och påträngande försäljare överallt. Nu är det i och för sig extrem lågsäsong för turister, så det var troligen därför det inte var packat med folk och försäljare. Visst, vid sevärdheterna var det några som försökte kränga vykort och tingeltangel, men det är det i Paris också. Om man inte verkade intresserad försvann de fort. Staden var lite sliten på sina håll, men det var relativt rent.
Vi landade i snömodd, men vädret tog sig och både lördag och söndag var det sol och ca 10 plusgrader. Nice!! Nu har jag fått min sol-dos och slipper panikboka en annan resa för att överleva fram till april.

Min grupp hade en väldigt bra guide, en historiker som en gång i tiden hade studerat i Stockholm. När han blev pensionär tänkte han att det kunde vara kul att fräscha upp svenskan igen, så han blev guide för skandinaviska grupper. Jag kommer inte ihåg hälften av alla årtal och erövringar fram och tillbaka, men vi täckte in tiden från ca 300 f.Kr till nutid. Vi var i blå moskén, Hagia Sophia och Topkapi-palatset. Jag tog en del bilder men de måste synkas från kameran så de kommer senare.

Maten var ärligt talat inget att hurra för, men det berodde inte på att den var turkisk och ”ulik” utan den var helt enkelt inte vällagad. Lunchen vi fick under båtturen på Bosporen var undantaget, den var väldigt god. Mmm, färsbiffar med mynta och fetaost… Det var buffé så det fanns massa andra goda saker också.  Kaffet på hotellet var troligen tänkt att tilltala européer. Det hette ”filter coffee” men smakade Nescafé. På ett dåligt sätt. Det blev som sagt en tur till Starbucks. Annars var hotellfrukosten bra med många val.
De som hann gå ut och äta kebab var väldigt nöjda, men jag lyckades inte klämma in det i schemat. Jag föredrog att sova istället för att dra ut på stan för nattmat.

De som hade med Euro hade problem att bli av med dem, för de hade fått så stora sedlar som ingen ville ta. De fick låna lira av andra som hade. Jag tittade på några sjalar på bazaaren, men det var så svårt att bestämma sig så jag shoppade inget utan var bara moraliskt stöd till några kollegor i deras försök att pruta. Att börja gå därifrån var ett bra trick, men vi betalade säkert för mycket. I vanliga butiker var det ingen prutning och utbudet runt Taksim-torget var det samma som i vilken europeisk storstad som helst. Det mest ”exotiska” var Gap. Det finns inte i Norge i alla fall. Men vi hade så lite ledig tid så jag shoppade inget i stan heller. Det var verkligen hard core sightseeing.
Ja just det, vi klämde in några jobbrelaterade seminarier också.  

Bara Nescafé på hotellet

Då är det tur att ”våra tyska vänner” finns.

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Hela mitt företag ska på en tre dagars seminarie-resa till Istanbul. Förutom att väderprognosen ändrar sig dag från dag och har visat allt från minusgrader och snö till konstant ösregn – jag hade hoppats på lite vårkänning – så tror jag det blir skoj. Jag är däremot väldigt häpen över vad mina kollegor undrar och oroar sig för inför resan. Att döma av den FAQ som HR-avdelningen dagligen uppdaterar så skulle man kunna tro att det är PRO från inre fjordarna som ska ut på sin första utflykt någonsin. Snacket runt lunchbordet indikerar att det INTE är HR som hittar på frågorna själva… Vi ska till en storstad på en organiserad resa som inkluderar alla måltider, och bo på ett 5-stjärnigt hotell. Hur mycket kan det finnas att oroa sig för? En hel del tydligen.

Först, när anmälningarna togs upp i slutet på förra året, var folk oroliga för vem de skulle dela rum med. Jag är verkligen inte nogräknad med det. Ingen har visat tendenser att vara en total psykopat och lönnmördare, och visst kan man hamna med någon som snarkar, men det finns öronproppar. Det är kul om man får en egen säng, men jag har överlevt i dubbelsäng också. En tjej som är på samma projekt som mig fiskade i flera dagar om hur jag tänkte runt det här, och till slut fattade jag att hon egentligen ville fråga om jag kunde tänka mig att dela med henne. Hon kunde ju ha frågat rakt ut… Nåja. Det är några av tjejerna som är bästisar à la fjortis, och gör allt tillsammans. Jag hade kunnat vara en av dem. Eller inte…

Sen när man skulle välja sevärdheter till den ”lediga” dagen, så fnattade folk över vem mer som skulle på samma så de inte blev ensamma. Jag bara anmälde mig till det som lät intressantast, det är inte som att alla andra kommer vara helt okända människor.

Allt eftersom resan har närmat sig har frågorna hopat sig, bland annat om reskassa. Hur mycket pengar behöver man? Ska man växla innan resan? Vilken valuta? HR skrev att euro funkar i många butiker, och genast började folk diskutera om det var smartast att växla till sig lira eller euro. Någon pratade om att ta med dollar ”för det kan man använda överallt”. Hallååååå???? Vi snackar Istanbul, inte Långtbortistan i ett land utan fungerande ekonomi. Dessutom, om man tänker handla i bazaaren blir man nog lurad tillräckligt som turist utan att behöva blanda in en usel euro- eller dollarväxelkurs i ekvationen. Visakort och lokal Bankomat, någon?

Vilket flygbolag vi ska åka med är tydligen väldigt viktigt, och hur lång tid vi har på oss i taxfreen efter vi har landat på Gardermoen igen. (När jag hintade att man kunde handla taxfree på Atatürk innan hemresan fick jag en konstig blick. Endast Norge norsk taxfree har.) Priset tar dock följande rubrik, som lades till idag:

Tyrkisk mat
Mye av maten er ulik vår, og det må vi være forberedt på. Den er ikke sterk, men har andre smaker.

Det stod exakt så! Sedan följdes det av en disclaimer om att de hade försökt välja mat så att det skulle finnas något som alla kunde äta. <ironi> Oh no! Menar de att man inte får fiskkaker, brunost och vaffler i Turkiet!?!! </ironi> Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Det är nog bäst för mig att inte tänka så mycket utan bara följa med strömmen. Programmet är späckat, så det blir inte svårt. Kanske att jag behöver en flyktplan i bakfickan för de korta stunder av ”egen tid” vi har. När 150+ människor plötsligt ska hitta på något spontant blir det väldigt lätt att hela skocken hamnar på samma ställe och det kan bli för mycket av det goda.

Jag hoppas det blir några fina bilder jag kan blogga senare. Och sol! Senaste väderprognosen säger 8-10 plusgrader dagtid. Jag håller tummarna för det.