Jag drömde att jag träffade Lars Winnerbäck på en spårvagn. Vi hälsade och pratade om ditt och datt och hade allmänt trevligt. Han bjöd till och med in mig till ett filmprojekt han höll på med. Jag tyckte det var lite konstigt att Lars Winnerbäck höll på med ett filmprojekt, men jaja han kanske hade tröttnat på musik för tillfället. Då plötsligt kom jag på att det egentligen var Peter Eggers jag pratade med, blev totalt “starstruck”, kunde inte säga ett ord mer, var tvungen att hastigt ursäkta mig (medelst obegripligt mummel) och rusa av. Jag vaknade och kände mig extremt lättad att jag inte hade varit ett sånt übermiffo i verkligheten. 
Tja, de är ju rödhåriga och skäggiga båda två, även om herr Winnerbäck är en superkändis i jämförelse och det nog är honom jag skulle bli “starstruck” av. Om jag alls kände igen någon av dem.
