Det är koreansk bönpasta. Jag hoppas det är den sorten jag tror det är, som man brukade få till bulgogi.
Jag köpte en vinterjacka också, en halvlång Didrikson, men jag måste provgå den här hemma lite innan jag bestämmer om jag ska behålla den. På plussidan är den varm och vattentät med rejäla dragkedjor överallt. På minussidan så är den svart och rätt lik min gamla jacka. Vi får se.
Här kommer mitt recept. Det är en kombo av ett par, tre recept jag hittade på nätet för ett par år sen och optimerat för att det ska vara enkelt. De blir mindre än "köpebagles", men då kan man få äta två, med olika pålägg. 
Bagles, 16 st
5 dl mjölk
25 g smör eller margarin
50 g jäst
2 msk honung eller sirap
2 tsk salt
13-14 dl vetemjöl (special)
1 uppvispat ägg
ev. vallmo- eller sesamfrö
ca 3 l vatten
2 msk salt
Värm mjölken fingervarm. Häll den över smulad jäst, smör, honung och salt. Blanda i det mesta av mjölet. Vetemjöl special ger fluffigare resultat men vanligt mjöl fungerar fint. Arbeta degen kraftigt. Jäs i ca 30 minuter. Koka upp vatten och salt i en stor gryta. Knåda degen och dela i 16 delar. Rulla runda, lite tillplattade bullar. Gör ett hål i mitten med fingret och dra ut så det blir ett ganska stort hål. Koka några i taget i ca 2 minuter. Ta upp med hålslev. Låt rinna av på galler eller handduk. Pendla med uppvispat ägg och strö ev. på frön. Grädda 8 i taget i 225 grader i 15-20 minuter. Låt svalna något. Ät och njut!
När man ägnat halva söndagen åt att städa köket är det dags att stöka ner det igen, eller hur? 
Det blev bagles. Väldigt lättbakat, men hög imponansfaktor. 
Tricket för att de ska bli sådär sega och kompakta är att man kokar ringarna i ett par minuter innan de gräddas i ugnen. Annars är det en simpel deg som bara ska jäsas en gång. Just idag blev de kanske inte så superimponerande för hålen försvann helt, men de blev goda i alla fall. Och köket är nästan städat igen.
Jag dreglade lite över de här skorna från Ellos.
Sen läste jag vad dekorationen på sidan är gjord av. Dragkedja. Det är vasst. Jag skylle rycka sönder eventuella strumpbyxor på nolltid, samt repa bilsäten, stolar och annat. Det ser coolt ut, men var det helt genomtänkt?
Förra året köpte jag en jättesnygg vinterjacka i en vanlig butik. Tyvärr fungerade den bara ner till ca 5 minusgrader, sedan blev den stel och konstig och framför allt frös man. Som jag skrev redan då borde jag egentligen ha anat oråd eftersom det var dansk design, men jag lärde mig den hårda – och framför allt kalla – vägen istället.
För att slippa gå runt en vinter till i min i och för sig varma, men rätt trista och vid det här laget ganska slitna skidjacka, så tänkte jag vara tidigt ute med att skaffa en ny. En lång en vill jag ha, med fluff och gore tex och annat lull-lull. Därför har jag trålat sportaffärer den senaste veckan. Tyvärr utan resultat, om man inte räknar frustration.
På nåt märkligt sätt så är början av november inte alls tidigt ute, för det är redan extremt utplockat på storlekar. Samtidigt väntar de in mer jackor, fast inte fler av samma utan nya modeller och de vet inte riktigt vad. Två butiker i samma kedja kan ha helt olika sortiment. Storlekar över 42 verkar de inte ens ha fått in. En enda röra alltså. När jackorna dessutom kostar 3-4000 nok vill man ju inte direkt nöja sig med en som är halv-ok heller. Jag har ett par butiker kvar som jag tänkte kolla på lördag, men just nu ser det inget vidare ut.
Årets mode är för övrigt svart, svart och mer svart för jackor tänkta för stan, och i skidbackarna är det 80-talsneon som gäller. Under skidkläderna ska man ha sparkdräkt, förlåt jag menar onepiece såklart. Utbudet av ullunderställ verkar ha vuxit från redan rekordartade nivåer. Alla avdankade norska vinteridrottare med självaktning har en egen kollektion. Där har Gunde, Stenmark och Wassberg missat en nisch.
Tema: Rubric. Blogga med WordPress.com.
